I en artikel i DI den 7/2 2023 berättas om hur en tysk kapitalfond tillhörande Deutsche Bank (DWS) anklagats för ”grönmålning” av sina tillgångar. Tillslaget var dramatiskt: Ett trettiotal poliser trängde sig in på DWS huvudkontor. Det hela berodde på.....
Av Sven Olof Andersson Hederoth
I en artikel i DI den 7/2 2023 berättas om hur en tysk kapitalfond tillhörande Deutsche Bank (DWS) anklagats för ”grönmålning” av sina tillgångar. Tillslaget var dramatiskt: Ett trettiotal poliser trängde sig in på DWS huvudkontor. Det hela berodde på att DSWs hållbarhetschef hade blåst i visselpipan. Allt stod inte rätt till med redovisningen av DSWs gröna investeringar. Man hade hävdat att tillgångar värderade till nästan 5000 miljarder kronor var ESG[1]-klassade, något som visade sig vara helt missvisande och man reducerade sedan siffran med 75%!
Fler fonder följer nu i DWS fotspår och nedgraderar sina fonder mot alltmer ljusgröna nyanser och till och med tvingas erkänna att de inte är gröna alls. Förmodligen har man inte tyckt att det var särskilt allvarligt, man hade ju inte bluffat med värdet på investeringarna. Däremot hade man ju lurat kunder (investerare) att tro att deras pengar nu minsann deltog i att rädda planeten undan allt ont och att de skulle bli rika på rätt sätt. Men tji fick de. De enda som blev rika var bankirerna som lurades.
Detsamma gäller för övrigt allt möjligt idag. Många av de produkter jag köper på ICA stoltserar med att de är ”klimatneutrala” eller har ”zero emissions”. Fan tro’t. Men allt går ju som bekant att sälja med mördande (eller grön) reklam.
Den ekonomiska kris vi nu står inför har emellertid medfört ett paradigmskifte. Vi är tillbaka till vanliga, hederliga värdeskapande investeringar: Olja och krigsmateriel…
Så, varför är allt det här så allvarligt? Var det inte bara lite gulligt att vi ville stoltsera med att vara goda och gröna? Det kan man tycka men när man funderar på hur pengarna från sådana fonder (ofta pensionsfonder) används blir man mörkrädd. Istället för att tillförsäkra kunderna (pensionsspararna) den högsta avkastningen har man investerat i tveksamma tillväxtbolag med grön prägel. Dessa bolag har bitvis en mycket osäker framtid eftersom de i regel förlitar sig på att folk vill köpa gröna produkter även om de är dyrare. Man inte utesluta att framtidens pensionstagare kommer att ha mindre i plånboken tack vare detta.
Vad gäller matproduktion duggar tidningsartiklarna tätt numera med mjölk- och köttbönder som tvingas lägga ner sin ekologiska produktion för att efterfrågan avtar. Ekologisk mjölk som står för ca 17% av all mjölk i Sverige minskade i volym med 5% under 2022. I svåra tider struntar tydligen folk i att köpa ekologiskt, man vill bara spara pengar, vilket inte är svårt att förstå.
Den gröna slutnotan har vi alltså inte sett ännu, men ju längre ner man dyker i den gröna färgburken desto oroligare blir man. Varför har vi tillåtit en politik som så konsekvent varit till skada för vårt samhälle? Nedläggningen av kärnkraft och medföljande elkris har till mycket stor del bidragit till den höga inflationen och reducerad köpkraft för vanliga medborgare. Detta i sin tur verkar då ha en negativ effekt på ekologiskt jordbruk. Våra barns pensionspengar kommer inte att räcka till. Med stor sannolikhet ser vi nu början på en period med sjunkande inkomster och därmed välstånd. I slutändan blir det mindre pengar över till miljöarbetet. Ekonomiskt välstånd skapar möjligheter att ta hand om miljön.
Var det värt det? Inte för hållbarhetschefen hos DWS i alla fall. Hennes karriär är över, ingen vill anställa en visselblåsare.
[1] ESG står för ”environmental, social and governance”, det vill säga miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning. Det här kallas också ofta för hållbarhet. I affärssammanhang handlar hållbarhet om företagets affärsmodell, det vill säga hur dess produkter och tjänster bidrar till en hållbar utveckling. (Källa: Nordea)
