Den juridiska definitionen av vad som är avfall motverkar EU:s målsättning om en cirkulär ekonomi. Det kommer en ny avhandling i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet fram till. Avhandlingens författare Oskar Johansson menar därför att definitionen kan behöva skrivas om, alternativt att regleringen av avfallshantering förändras.
En cirkulär ekonomi, som kraftigt reducerar avfallsmängden och ökar återvinningen, är nödvändig för en hållbar framtid, anser EU. Många bedömare pekar dock på att det rättsliga ramverket kring avfall, som i hög grad regleras i EU:s avfallsdirektiv, är ett hinder på vägen mot en cirkulär ekonomi i EU.
– Avfallsdirektivet är en skyddslagstiftning vars syfte är att skydda mot avfallets negativa effekter. Avfall är kringgärdat med många regler, bland annat vad gäller lagring, transport och förbrukning. Det finns en risk för att skyddslagstiftningen gör det svårare, och därmed dyrare, att återanvända värdefullt material vilket resulterar i att industrin hellre marknadsför till exempel nyproducerat järn än järnskrot, säger Oskar Johansson.
I avhandlingen analyseras kriterierna för när Avfallsdirektivet är tillämpbart, vad som menas med ”avfall” samt under vilka juridiska omständigheter ett föremål går från att vara ett föremål av värde till att räknas som avfall och vice versa. Till kriterierna för att gå från avfall till icke-avfall hör bland annat att det finns en marknad för det, något som kan leda till att ett föremål förblir avfall eftersom innehavaren inte kan påvisa någon marknad.
”Redan själva klassificeringen som avfall bär emellertid med sig ett stigma vilket påverkar efterfrågan. Föremålet kan alltså inte upphöra att vara avfall eftersom det inte finns någon marknad, och marknaden finns i sin tur inte eftersom föremålet är ett avfall”.
– Kriterierna för när något upphör att vara avfall är mycket hårdare än kriterierna för att räknas som avfall. Nålsögat in i avfallsdefinitionen är stort, nålsögat ut är litet.
Oskar Johansson menar att det borde räcka med att föremålet åter tas i bruk för att det inte längre ska räknas som avfall eftersom det finns annan lagstiftning som skyddar från farliga produkter. Kriterierna borde hellre behandlas som tolkningsunderlag än krav, enligt honom. En omdefinition av det juridiska begreppet ”avfall” skulle göra det lättare att återvinna föremål som med dagens lagstiftning går till spillo. En omdefiniering riskerar emellertid att underminera försiktighetsprincipen: om det råder osäkerhet kring huruvida något är skadligt för miljön eller människors hälsa eller ej bör beslutet fattas till fördel för miljön och människors hälsa.
Ett alternativ är att ändra lagstiftningen kring avfallshantering. Men även det vägvalet medför risker, enligt Oskar Johansson. Föremålet kommer fortfarande att betraktas som avfall i juridisk mening vilket för med sig administrativa kostnader och det stigma som vidlåder avfall, vilket i sin tur minskar näringslivets intresse av att återvinna det.
– I slutändan handlar det om att balansera olika risker, intressen och värden mot varandra, exempelvis lokal miljö mot globala hållbarhetsmål, säger Oskar Johansson.
Avhandlingen innehåller även tre fallstudier av avloppsslam, deponiåtervinning respektive återvinning av gruvavfall.