Danska företaget Stiesdal utvecklar offshore-vindkraftverk som inte är fast förankrade i botten. Detta gör det möjligt att producera energi i djupare vatten till rimliga kostnader. Vid kusten av Stavanger i Norge har en imponerande konstruktion svävat i nästan två år.
Imponerande konstruktion
Den består av stora rör, stödkonstruktioner, flytkroppar och en enorm rotor, vilket gör den till en av de första flytande vindkraftanläggningarna i Europa. Anläggningen har konstruerats av det danska företaget Stiesdal, som grundades av Henrik Stiesdal, en pionjär inom den globala vindkraftsindustrin och tidigare chefstekniker på Siemens Windpower.
Peder Nickelsen, en tidigare ingenjör på Siemens och nuvarande chef för Stiesdals flytande vindkraftverksamhet, framhäver fördelarna med flytande offshore-turbiner. Han förklarar att kostnaderna för fundament till vindkraftverk ökar med vattendjupet – ju djupare vattnet, desto högre kostnader.
Fördelar med flytande anläggningar
Nickelsen menar att kostnaderna för fasta installationer skjuter i höjden vid djupare än sextio meter, vilket gör dem olönsamma. Flytande anläggningar står istället på plattformar som förankras med kedjor, vilket gör att de kan hållas på plats även vid stormar och kraftiga vågor. Med dessa lösningar skulle ytan av havsområden som kan användas för offshore-vindkraft öka avsevärt.
Standardiserad byggteknik som konkurrensfördel
En ytterligare fördel med Stiesdals konstruktion är användningen av standardiserade komponenter. Nickelsen säger att de använder samma delar som vid markförankrade anläggningar, vilket leder till lägre kostnader. Prestandamässigt har den flytande vindkraftanläggningen utanför Stavanger ingen betydande nackdel jämfört med fasta installationer. Området vid den norska kusten har starka vindar, samtidigt som havsbotten sjunker snabbt, vilket gör fasta installationer olämpliga.
Framtiden för flytande vindkraft
Nickelsen förutspår att flytande vindkraftverk kommer att bli vanliga längs den norska kusten, vid Storbritanniens västkust samt i områden som Biscayabukten och vid Portugals kust, där vattnet snabbt når djup på tvåhundra meter. Han tvivlar dock på att flytande anläggningar kommer att installeras vid den tyska kusten, där fasta turbiner fortfarande har kostnadsfördelar på grund av det grundare vattnet.
Enligt Internationella energibyrån (IEA) förväntas den totala kapaciteten för flytande vindkraftverk nå upp till hundratjugo gigawatt globalt till år 2040. Detta skulle utgöra en betydande andel av den globala offshore-vindenergin.
Framöver bedömer både Nickelsen och andra experter att många stora offshore-vindkraftparker kommer att bestå av både fasta och flytande vindkraftverk, vilket möjliggör större anläggningar kopplade till elnätet via gemensamma sjökablar. Framtiden handlar alltså inte om antingen eller, utan om ett samarbete, enligt Nickelsen.
Källa: Handelsblatt
4o mini